Juridik

Rättsbegreppet i Olaus Petris domarregler

Olaus Petris domarregler tillkom förmodligen på 1530-talet och har sedan 1734 års lag haft en plats i alla lagböcker i Sverige och Finland. Reglerna har ingen formell juridisk ställning men de tidlösa principer som där tar sig uttryck går i många fall tillbaka på romersk rätt och är i stora delar fortfarande grundläggande principer i vår rättsordning. Principer som allas likhet inför lagen och att hellre fria än fälla kan man återfinna här.

Det vi tänkte gå in på här är domarreglernas rättsbegrepp, det vill säga vad reglerna säger om hur rätt skapas, vad som är legitim lag.

Inom rättsfilosofin talar man om tre element; vederbörligt fastställande, social verkan och innehållslig riktighet, dessa är i varierande grad av betydelse inom olika rättsskolor för att avgöra vad som är rätt. (Se Robert Alexy, Rätten och rättvisan)

Social verkan har en yttre och en inre aspekt. Den yttre handlar om iakttagbara faktorer – om hur väl en viss norm efterlevs och om brytandet av normen beivras. Den inre aspekten av social verkan behandlar viljan hos människor att efterleva regeln, vad denna än grundar sig på.

Vederbörligt fastställande innebär ett krav på instiftning av en överordnad suverän. Till detta tillfogas ett kriterium att denne suverän vanemässigt åtlyds av majoriteten, en form av social verkan.

Ett renodlat positivistiskt rättsbegrepp innebär fokus enbart på vederbörligt fastställande och/eller social verkan. Olika stor vikt kan dock läggas på de respektive elementen. I motsats till detta står ett renodlat naturrättsligt rättsbegrepp där all fokus ligger på den innehållsliga riktigheten. Emellan dessa ytterpositioner kan man tänka sig olika synkretiska positioner som lägger varierande vikt vid de olika elementen.

Vilket rättsbegrepp återfinns då i domarreglerna?

Ur domarreglerna, punkt 7:

Alla lagar skola vara sådana, att de tjäna till det meniga bästa, och därföre då lagen bliver skadlig, så är det icke mera lag, utan olag, och bör avläggas.

…och punkt 9:

Det rätt och skäl icke är, det kan icke heller vara lag: för de skäl som lagen haver med sig, gillas hon.

Domarreglerna stipulerar alltså att ”orätt” och ”skadlig” lag inte är lag utan olag. Det synes finnas ett innehållsligt krav på riktighet. Man kan tänka sig att den detta krav på en innehållslig riktighet innebar att lagen skulle vara sprungen ur en gemensam moraluppfattning, inte strida mot ”fädernas lag” utan vara traditionsbaserad och kanske inte heller bryta mot någon högre form av rätt.

Kan vi även se några spår av de andra elementen, det vill säga vederbörlig fastställelse och social verkan, i domarreglerna?

Punkt 17:

Det konung med skäl vill, det skall räknas för lag, och det som menigeen man samtycka.

Suveränen, i detta fall kungen, är alltså den igenom vilket det vederbörliga fastställandet sker. Och verkanselementet kommer till uttryck i den sista satsen, inte enbart stiftandet av kungen är tillräckligt, det måste även finnas ett samtycke från menigheten, en faktisk efterlevnad och en vilja till efterlevnad – inre och yttre social verkan.

Sammanfattningsvis får lagen enligt domarreglerna sin legitimitet dels genom att vara i linje med moralen och traditionen, dels genom att ha tillkommit med konungens vilja och folkets samtycke. Domarreglernas rättsbegrepp är således varken utpräglad positivistiskt eller naturrättsligt utan en sammanjämkning av alla de tre elementen innehållslig riktighet, vederbörlig fastställande och social verkan.

Möjligen kan man tänka sig att domarreglerna tillkom i ett skede påverkat både av ett äldre, mer traditions- och naturrättsbaserat rättsbegrepp och ett nyare, mer positivistiskt där det vederbörliga fastställandet genom en suverän (senare nationalstaten) kom att ses som ett alltmer viktigare element. Jag ska försöka gräva djupare i detta.

Relaterat lästips: Decentralisering dold under medeltiden

Annonser
Standard